* * *
* * *
* * *
I slutet av sommaren var vi igång och hade de första mötena. Jag träffade Roger och vi sammanfattade läget vad gällde olika sensorer. Började skaffa in givare, kontakter, hitta högtalare till ett vettigt pris. När jag åkte till Göteborg och träffade Anna hade jag en bild av ungefär vad som skulle behövas. Naturligtvis skedde förändringar och val av material, stabilitet, ungefärlig storlek på konstruktionen inuti behövde vi prata om, innan Anna kunde ge förslag på hur dom skulle se ut.
Anna åkte också hit till Skåne från Göteborg och vi träffades alla tre. Första gången nere i Rinkaby, där Roger har sin verksamhet Line Audio, var vi på Gittes Stuvkälla: En stor tygaffär som gav oss tyger, stoppning och allt som Anna behövde för att kunna sy tygdjuren.
Flera saker skedde hela tiden parallellt, Tygdjurens utseende. Teknisk konstruktion. Programmering på flera olika nivåer. Många samtal om anpassning av våra arbeten.
* * *
* * *
Anna var nere och gjorde färdigt sin del. Det krävdes en hel del anpassningar för att Rogers chassi skulle passa in och armarna gå att röra på. Men nu är det klart. Roger fäster in det sista och gör en del anpassningar tillsammans med Sofia på Gittes Stuvkälla.
* * *
Efter att ha träffat Anna första gången har hon skickat teckningar och snart blivit klar med ett första förslag: Katten. Efter modifieringar med tanke på spelbarhet, och utrymme för den tekniska konstruktionen, bestämde vi att göra också Ugglan och Pandan. En fjärde medlem i trion blir Nallen, som får fungera som tonsättarens exemplar när de tre andra flyttat till sina musiker. Nallen kan också fungera som reserv.
* * *
Anna har varit nere i Skåne igen några gånger och vi har träffats alla tre. Anna har kunna följa på plats (Line Audios verkstäder i Rinkaby) hur Rogers arbete med skelett och axelleder ser ut.
Tygdjurens form har justeras för att passa ihop med tekniken. Inte bara storlek utan också saker som stabilitet och friktion har haft betydelse.
* * *
Det står klart att vi kommer att behöva någon sorts övningsdatorer, så att musikerna kan förbereda sig enskilt. Provar att använda billiga Raspberry Pi 4 som övningsdatorer. RPi 4 innehåller samma program som Tygdjursdatorn – den är bara långsammare och klarar inte av att spela alla tre tygdjuren med rytmisk synkronisering samtidigt.
En hel del arbete med att installera alla program och att göra så att den, när den startas, får kontakt med tygdjuret och musiker kan börja spela. Uppstarten är tyvärr rätt så långsam, mer än en halv minut, men det är det billigaste alternativet.
* * *
Träffat tre blivande tygdjursmusiker i Växjö. Första gången visade jag med Nallen (det fjärde tygdjuret som förutom är reserv är tonsättarens exemplar för att kunna komponera färdigt och göra nödvändiga justeringar under arbetets gång). Andra gången fick musikerna sina tygdjur med övningsdatorerna.
* * *
En radikal förändring av musikerna. Efter att ha haft två presentationer/repetitioner med musikerna och vårens konsertplanering har blivit tydlig – en presentation i Växjö, en i Bromölla under våren och förhoppningsvis en konsert under Båstad Kammarmusikfestival – blev det tydligt att planeringen kolliderade med två av musikernas inbokade spelningar. Vi blir tvungna att hitta två nya musiker.
* * *
Roger har gjort ett stort jobb med chassit. Framför allt med armarna, som innehåller rörliga precisionsdelar han skrivit ut i 3D-skrivare.
***
Arbetet med sensorerna föregicks av att vi byggde en tygdjurssimulator som kunde köras på en smartphone. Tygdjurssimulatorn fungerar nästan likadant som tygdjuren och skickar också OSC-signaler till Tygdjursdatorn. Vi valde att skicka OSC-signalerna genom ehternet (nätverkskabel) när det gällde tygdjuren, för att det är snabbare och stabilare än wifi som vi använde för tygdjursimulatorerna.
***
Varje tygdjur innehåller en liten dator Raspberry Pi Zero som tar emot signaler från 16 sensorer.
Enkla signaler:
Huvudet (Fem enkla signaler):
Vänster öra, höger öra, huvud, nos, haka
Kroppen:
Fyra knappar på magen (enkla signaler)
En platta som ger x/y-koordinater kontinuerligt
Två ”remsor” på magen som ger kontinuerliga signaler
Vänster arm, kontinuerliga signaler:
Höjden på armen
Handleden, tryckkänslig knapp
Axeln, tryckkänslig knapp
Höger arm, kontinuerliga signaler:
Höjden på armen
Handleden, tryckkänslig knapp
Axeln, tryckkänslig knapp
Tillsammans blir det hundratals signaler per sekund som varje tygdjur skickar. Data från sensorerna läses av ett nyframtaget program som städar bland signalerna och omvandlar dom till OSC-signaler som skickas till huvuddatorn (Tygdjursdatorn).
* * *
Experimentkoppling av Mjölner I, som tar emot ström från sensorer och skickar vidare OSC-signaler. Mjölner II med dubbelt så många AD-kanaler (16) finns i tygdjuren.Experimentkoppling av Mjölner I som tar emot ström från sensorer och skickar vidare OSC-signaler. Mjölner II med dubbelt så många AD-kanaler (16) finns i tygdjuren.
* * *
I urvalet och placeringen av sensorerna har vi samarbetat. Idéer om vad som var konstnärligt önskvärt ur musikalisk synvinkel (spelbarhet, ljudkontroll) och om tygdjurens utseende. Vad är vackert? Vilka rörelser ger rätt associationer? Att trycka ett tygdjur på nosen eller lyfta på armen ger andra associationer än att klämma mellan benen.
Dessa tankar smälte samman med konkreta tekniska lösningar. Vi kan ha en trycksensor på handleden och ett XY-plan för magen.
* * *
Att få till XY-planet var ett äventyr. Det skall ge tillräckligt tydliga data. Inte vara för klumpigt, kunna fungera ihop med resten av elektroniken. Ett stolpskott vi provade var en USB-touchkontroll, som till en mus. En av anledningarna till äventyret berodde på att vi sökt billiga lösningar.
* * *
Hjärtat i varje tygdjur är en liten billig dator (under 100 kr) som har två analog-digital-(AD)-omvandlare, som gör om sensorernas värden till siffror. Väl inne i datorn tar ett Pythonprogram emot siffrorna och omvandlar dom från en kaotisk mängd (tusentals i sekunden) av värden mellan 0 och 1024 till en mer balanserad mängd siffror som är uppstramade (digitalt filtrerade och normaliserade) och omvandlade till OSC-signaler (Open Sound Control).
Ett exempel på detektivarbete som tog ett par dagar är valet av operativsystem. För att kunna använda 16 AD-kanaler var vi tvungna att gå förbi det senaste operativsystemet och hitta ett äldre som både hade ett fungerande Pythonbibliotek och kunde använda ett trick för att hoppa mellan två 8-kanalers AD-omvandlare vilket vi använder nu.
* * *
Varje tygdjur skickar en uppsättning OSC-signaler som tas emotav en laptop (kallad Tygdjursdatorn, en rätt så vanlig laptop med Linux som operativsystem, pris under 10000 kr).
OSC-signaler för tygdjur 1 (Katten):
\rjPiT1_ear1, \rjPiT1_ear2, \rjPiT1_head, \rjPiT1_nose,\rjPiT1_sidan, \rjPiT1_shoulder1, \rjPiT1_shoulder2,\rjPiT1_arm1, \rjPiT1_arm2, \rjPiT1_hand1, \rjPiT1_hand2,\rjPiT1_plan, \rjPiT1_pot1, \rjPiT1_pot2\rjPiT1_button1, \rjPiT1_button2, \rjPiT1_button3, \rjPiT1_button4
Ugglan och Pandan har liknande uppsättningar OSC-signaler.
* * *
OSC-signalerna används också av en Androidapp som vi anpassade och använde som tygdjurssimulator innan designen av tekniken i tygdjuren var klar. Det var många och långa samtal om vilka sensorer som skulle användas och var dom skulle placeras.
Androidappen användes också för att utveckla programmen i i Tygdjursdatorn. Under utvecklingens gång fick också musiker prova att spela på appen, och deras reaktioner var till stor hjälp för den slutliga designen. Ett viktigt strategiskt exempel är att det är svårt om tygdjuret låter hela tiden, utan att musikern aktivt håller ljudbilden igång. Det är ett aktivt val, därför, att undvika ljudtexturer där tygdjuret kontinuerligt levererar ljud. Musikerns kontroll av tystnaden är centralt för uppfattningen av Tygdjuret som instrument.
* * *
* * *
I Tygdjursdatorn tas OSC-signalerna snabbt från ethernet-anslutningen in i Supercollider, som är den miljö där ljudprogrammeringen skett. I Supercollider finns flera nivåer som samverkar. Varje nivå arbetar kontinuerligt och oberoende av de andra men påverkas av varandra. T ex finns rytmiska algoritmer som hela tiden spelar på i bakgrunden och som modifieras av meddelanden från olika sensorer. En del av programdesignen är att avgöra var gränserna mellan dessa nivåer skall vara och hur dom skall påverka varandra.
Tygdjursdatorn skickar ut signaler genom ett billigt USB-ljudkort på sex ljudkanaler, två för varje tygdjur.
Supercollider lämnar ifrån sig sex ljudkanaler genom scsynth där vi har skrivit sex grundläggande syntar som vi ”spelar” på. Varje synt kan spela mer än hundra ljudhändelser per sekund, där varje händelse kan vara flera sekunder lång. Ett exempel är ett ”instrument” som levererar 50 sinustoner för varje händelse bestämt av nio parametrar såsom ljudstyrka, attacktid och frekvenser (förenklat).
En del i Supercollider-programmet är en spelare som hela tiden med ”rytmisk” precision spelar på den föregående sccynthen. Varje tygdjur använder sig av ett av fyra grundinstrument.
Spelaren skickar ett tiotal olika parametrar (lite olika för varje instrument) till scsynth-programmet, men tar emot ett trettiotal parametrar för att bygga de texturer som vi vill ha. Texturerna och reglerna är också här lite olika för varje instrument. De 19 OSC-signalerna som beskrivits ovan används i spelaren for att bygga texturer och modifiera dom, helt enkelt för att göra mer musikaliska händelser som t ex rytmiska förlopp eller moln av hundratals ljudhändelser som varieras i t ex ljudstyrka och täthet. Alltså finns i spelaren den musikaliska anpassningen som t ex att när ena armen höjs, så stiger registren på ljuden. Väldigt komplexa anpassningar görs, som att när registret höjs kan ljudhändelsernas längd också förändras.
* * *
Hjärtat i spelaren är de signaler som kommer från plattan som sitter på magen på varje tygdjur. För varje instrument finns fyra ljudlandskap (beskrivna med de ca 30 parametrar som spelaren använder) utplacerade. Ett ljudlandskap kan låta som en rytmiskt slagverksspel eller som stormvindar.
Musikern väljer ljudlandskap genom att trycka på plattan eller kontinuerligt föra fingret över plattan. För varje punkt på plattan kombineras och blandas värdena för de fyra ljudlandskapen.
* * *
Det ljudlandskap som är resultatet av ”hjärtats” arbete modifieras av åtta av de kontinuerligt verkande sensorerna. Dom modifierande sensorerna kan också påverka samma parametrar och varje modus använder olika regler för detta.
De nio övriga sensorerna används till att välja grundljud (fyra stycken) eller modus för hur ljudlandskapen beräknas inklusive vilka parametrar som används.
* * *
Programmeringsprocessen har varit improvisatorisk och programmets arkitektur har växt fram parallellt med improvisationer på tygdjursimulation. Till slut valdes enkla handfasta begrepp som högt, lågt, kort, långt. Begreppen behöver vara tillräckligt enkla för att man som musiker skall appropriera dom och kunna uttrycka sig med dom. Tusentals rader Supercollider-kod har skrivits och kastats ut. Kvarstår gör några relativt enkla begrepp och förmodligen skulle programmet nu kunna skrivas om med en helt annan arkitektur som speglar resultatet mer än programmeringsprocessen.
* * *
Till en början använde vi mobiltelefonens Androidapp som tygjdurssimulator (också musiker och vänner som testade) och så småningom de färdiga tygdjuren. Vi provade också delar såsom trycksensorer och ”Hjärtat” innan vi valde vilka sensorer vi skulle använda. Arbetet var en helhet mellan tygdjurens utseende och den tekniska designen och spelbarheten.
* * *
Inuti tygdjuret sitter ett skelett med en komplicerad 3D-utskriven axelled, en platta (tidigare kallad hjärtat), fyra kontakter, två potentiometrar som känner av tryck och en liten dator. De övriga sensorerna är kopplade till skelettet. Att hitta platser för sensorerna var en del i samtalen om tygdjurens utseende.
* * *
Tygdjuren använder fyra av sex grundinstrument, valda så att vi får en blandning av gemensamma och olika egenskaper för de olika djuren. Ett grundinstrument är samma för alla tre tygdjuren. Egenskaperna är valda så att vi kan få klangerna att både blanda sig med varandra och bilda olika kontraster.
* * *
Efter hand som improvisationerna tog fart blev anknytningen till den västerländska konstmusiken (VK) allt starkare. Hela projektet har en aspekt av att leka med traditionen. Tre styrkor som VK har är att man kan bestämma noga vad som flera musiker gör samtidigt med väldigt komplexa relationer mellan musikerna. Man kan skapa händelser som kommer efter varandra på ett eftertänksamt sätt. Man kan också ha detaljerade förlopp som går att utföras på liknande sätt flera gånger.
Till detta kommer att ovanpå dessa styrkor kan vi bygga stycken som fungerar som ramar, som musikerna kan leka med. Musikerna är fria att tolka stycken som behåller sin identitet samtidigt som musikern kan bygga personliga och improvisatoriska tolkningar. Genom detta kan ett stycke få ett liv och en tradition av tolkningar där olika framföranden kan relatera till andra tolkningar.
* * *
Ljudprogrammet kompletterades med en inspelningsrutin som gjorde att vi kunde spela in OSC-signalerna från tygdjuret, spara dom och spela upp signalerna igen. Det gör att vi kan spela in ett tygdjur i taget och lyssna på hela klangbilden som om tre tygdjur spelade samtidigt. I tygdjursstudion kan vi dessutom få hela klangbilden så som det skulle låta om tygdjuren spelade i rummet.
* * *
Vi valde att ta steget fullt ut och gå till den klassiska musikens kärna, wienklassicismen, och skriva en sonat. Vi bifogar partituret på den första satsen i det som skall bli den stora Tygdjursonaten. Första satsen är skriven i sonatform med stark anknytning till Adolf Bernhard Marx beskrivningar av wienklassikernas musik (pianosonat, stråkkvartett, symfoni osv). Så även om ljudbilden skiljer sig starkt från Haydn, Mozart, Beethoven, skulle dom förmodligen känna igen formspråket.
* * *
* * *
Som vi kan se har notbilden väldigt stark anknytning till traditionell notation. De tre tygdjuren ligger som vanliga instrument på varsin rad. Tidsförloppet går från vänster till höger. För varje takt finns en ruta med en tidsangivelse i sekunder. Det sättet att uttrycka tiden kommer modifieras efter att vi sett en mer praktisk lösning under repetitionsarbetet. Varje ruta kommer att ange tiden från början.
Vår erfarenhet är att musiker snabbt använder sin yrkeskunskap och kan utnyttjar den för att närma sig musiken.
* * *
Tabulatur innebär att notbilden beskriver hur musikern skall spela, inte hur det skall låta. Till exempel anger prickar och linjer efter Right Arm hur högerarmen skall höjas och sänkas. Kvadraterna i mitten mellan Right Arm och Left Hand beskriver aktioner på XY-plattan på magen.
* * *
Paranteser med tre prickar betyder att den aktionen/erna skall upprepas.
* * *
Under arbetets gång fick möjligheterna att modifiera dynamiken allt större betydelse.
Från att ha varit en del i ett ständigt pågående förlopp, där musikern inte behövde göra någonting för att det ständigt skulle produceras ljud, har det förändrats till att vi nu har fyra platser att modifiera dynamiken och musikern bokstavligt har amplituden under sina fingertoppar.
* * *
För mig var att göra tystnad till ursprungstillståndet för tygdjuret det avgörande steget som gjorde det till ett instrument. Det kom jag på när jag visade mina olika tygdjursimulatorer för vänner/musiker och försökte förklara vad som var på gång.
* * *
Notationen av dynamiken ligger också väldigt nära traditionell notation med begrepp som piano, mezzoforte, crescendo, osv.
* * *
Det är lättare att prata om tekniska än andliga och musikaliska estetiska ting. Kanske för att det konstnärliga ligger i musiken och musik är som smaken på jordgubbar. Den är självklar när man upplever den, men väldigt svår att beskriva. Och målet med hela det här arbetet är att göra musik. Nu är vi väldigt nära målsnöret och jag håller båda tummarna för att vi inte får någon ny coronahändelse som skjuter på filmningen nästa vecka (lördagen den 13 maj 2020).
* * *
Det står klart att det blir Pia Bygdéus (pianist), Linn Persson och Jörgen Pettersson (båda medlemmar av Stockholms Saxofonkvartett). Vi kör bil upp till Stockholm med tygdjur, övningsdatorer, dator sladdar så att Tygdjurstrion kan repetera i Stockholms Saxofonkvartetts lokaler vid Islandstorget i Stockholm.
* * *
* * *
Tidigare hade vi både halsdukar och flugor som tygdjuren kunde välja mellan. Men efter repetitioner i Tygdjursensemblen valde vi att satsa på flugor för att halsdukarna tenderade av vara i vägen för notläsning och hur händerna flyttar sig när man spelar.
* * *
Tygdjursprojeketet får låna ett stort rum på IFÖ-Center i Bromölla. Där kommer hela uppställningen med åtta högtalare, mixerbord och ett femtiotal sladdar vara uppkopplade för testning. Många trestämmiga improvisationer har gjorts.
* * *
Högtalaruppställningen med två högtalare för varje tygdjur, en subbas och en på ett stativ i lämplig huvudhöjd samt två högtalare en bit bakom ensemblen. De båda bakhögtalarna innehåller delvis andra ljud än de främre individuella högtalarna. I de bakre högtalarna är också de individuella tygdjuren mixade.
* * *
Jag kom och hälsade på när tygdjursmusikerna repeterade materialet till Tygdjurssonaten. En fantastisk syn, jag fick bekräftat vad jag längtat efter. Tre musiker satt vända mot varandra och tolkade en notbild. Små kommentarer som:
”Det är viktigt att det verkligen blir svagt här.”
”Vi tar om från början på sidan två.”
O s v.
En repetition med tre musiker som skall tolka ett kammamusikverk.
* * *
Sedan maj 2020 har mycket hänt. Vi lyckades trots Covid-19 genomföra två konserter i Bromölla i ett stort fabrikslager, där vi kunde ta in nästan 50 personer per konsert och hålla smittsäkert avstånd.
Vi fick ett stort genomslag i pressen och hoppas att många som då var intresserade skall nås av den filmade konsert som Musik i Syd – som engagerat sig ordentligt i projektet – publiceras på Musik i Syd Channel den 3 mars 2021.
Tygdjurssonaten blev ett beställningsverk från Musik i Syd och de har producerat konsertfilmen. I skrivande stund är fler verk för trion under fundering och planering. Tygdjurstrion längtar efter att få möta levande publik.