om orkesterstycket "En tråd i väven"

Mycket kan man inte förbereda.
Jag började kompositionsprecessen  med bilden av
rötter, balans och mitten.

Gamlafarmors Blekingesömmar och en hyllningsbild
av dom som gått här före oss.

Men ...

Som yngsta dottern sa:
"Först dog Majsan (vår katt) sen dog NN (en kär vän)
och sen Gamlafarfar. Jag orkar inte mer."

Gamlafarmor satte in en vers i dödsannonsen.
Jag skrev en melodi till den som finns med i stycket.

Innan stycket var klart gick en kusin till familjen ur tiden
och vi hade knappt hunnit hem från begravningen förrän
jag fick besked om att en annan nära vän gått bort.

Tomrum.

Ändå är det ett stycke om balans.
Om det fantastiska som får en "läskig hög av kött och ben"
att bli levande.

Dom som kommer efter oss har oss som rötter.
Fråga inte om vi förtjänar det utan vad vi kan göra.
Göra något lite bättre.

Sen fick Iris, en av våra nya katter tre ungar. Två dog.
Men den som lever är jättesöt.

Tue Nov 12 2002